vad infödda stockholmare har för verklighetsuppfattning.
Träffade en äkta vara (dam) med hund i skogen i Hagaparken idag, ni vet en sån där fin dam som hämtar ske-ljudet långt bakom gomseglet som sitter någonstans i halsen (i varje fall på vi övriga)
Vi började konversera, för våra hundar var inte "on speaking terms" om man uttrycker det så och damen blev alldeles förskräkt när hon hörde min norrlänska dialekt och fick bara fram nåt stönande om att jag lät som Lennart Jäkel i filmen Jägarna, och hon fick mer eller mindre panik och undrade om verkligheten i Norrland var så som i filmen Jägarna?. Jo sa jag helt kallt med ett tillgjort innåtsugande ljud, (som bara vi norrlänningar kan) sedan var konversationen slut och hennes lilla hund fick verkligen springa från "mörkerplatsen"

Det roliga i kråksången är att just nu spelas långfilmen Jägarna 2 in i Norrland och,,,,,,, gud vad jag ser fram emot att träffa denna dam i skogen när hon sett den filmen också.